Yahoo Search Búsqueda en la Web

Resultado de búsqueda

  1. Friedrich Ebert (n. 4 februarie 1871 – d. 28 februarie 1925 ) a fost un om politic german al Partidului Social Democrat al Germaniei , care a îndeplinit funcția de președinte al Germaniei în perioada 1919-1925.

  2. Friedrich Ebert (4. února 1871, Heidelberg – 28. února 1925 Berlín) byl německý sociálnědemokratický politik. V letech 1913 až 1919 byl předsedou Sociálnědemokratické strany Německa a od roku 1919 až do své smrti v roce 1925 prvním říšským prezidentem Výmarské republiky .

  3. Friedrich Ebert (født 4. februar 1871 i Heidelberg, død 28. februar 1925 i Berlin) var en tysk politiker ( SPD) og statsmand. Ebert støttede i 1914 Tysklands deltagelse i 1. verdenskrig, men da det blev klart i 1918 at krigen var tabt, blev han i oktober medlem af en ny regering ledet af prins Max af Baden.

  4. Friedrich Ebert (4. helmikuuta 1871 Heidelberg, Baden – 28. helmikuuta 1925 Berliini) oli saksalainen sosialidemokraattinen poliitikko, joka toimi vuosina 1913–1919 Saksan sosiaalidemokraattisen puolueen (SPD) puheenjohtajana, vuosina 1918–1919 tasavallaksi muuttuneen Saksan ensimmäisenä valtakunnankanslerina ja vuosina 1919–1925 sen ensimmäisenä valtakunnanpresidenttinä

  5. The Friedrich-Ebert-Stiftung Academic Foundation (FES) is one of thirteen state-funded organizations for the promotion of young talents ( Begabtenförderwerke) in Germany. Less than 1% of German students achieve a scholarship at one of the thirteen organizations (i.e. FES, Studienstiftung, Konrad Adenauer Foundation, Friedrich Naumann ...

  6. Friedrich Ebert (4 February 1871 in Heidelberg – 28 February 1925 in Berlin) was a German politician. He was apart of the Social Democratic Party (SPD). He was Chancellor of Germany and its first president during the Weimar period. Ebert was a social democrat.

  7. Friedrich Ebert ( Heidelberg, 1871. február 4. – Berlin, 1925. február 28.) szociáldemokrata politikus, a Német Császárság és a weimari köztársaság közötti átmeneti időszakban német kancellár, majd a köztársaság első elnöke volt. Az első világháború után elnökként számos nehézséggel találta magát szemben.