Yahoo Search Búsqueda en la Web

Resultado de búsqueda

  1. Biographie. Gustaf Horn fit ses études à Rostock, Iéna et Tübingen avant d'entrer dans la carrière militaire au service du roi Gustave-Adolphe. Il participa en 1625 à la prise de la ville balte de Dorpat et en 1630 à celle de la forteresse de Kolberg 1. Lors de l'avancée vers Francfort sur l' Oder il commandait à la moitié de l'armée ...

  2. Recomendado por Gustaf Horn af Aminne. Ubicación: Madrid y alrededores · Más de 500 contactos en LinkedIn. Ver el perfil de Gustaf Horn af Aminne en LinkedIn, una red profesional de más de 1.000 millones de miembros.

  3. Agneta Horn var dotter till Gustaf Horn, en av de fältherrar som under Gustav II Adolf och Kristina s förmyndarregering stred i trettioåriga kriget och som under drottning Kristinas tid ledde kriget i Skåne 1644–1645 (Horns krig). Hennes mor var Kristina Oxenstierna, äldsta dotter till rikskanslern Axel Oxenstierna och Anna Bååt.

  4. Gustaf Adolf Horn (af Åminne), född 24 december 1721, död 2 februari 1793, var en svensk greve och militär. Gustaf Adolf Horn var son till överste Krister Gustafsson Horn och friherrinnan Anna Regina Siöblad , och bror till Catarina Ebba Horn af Åminne och Fredric Horn af Åminne , samt far till generallöjtnant, greve Claes Horn .

  5. Gustaf Horn var son till fältmarskalken Evert Horn af Kanckas och Margareta Fincke. Som enda barn ärvde han föräldrarnas omfattande gods i Finland, bland dem främst sätesgården Kankas . Gustav Horn gifte sig första gången 1638 med Maria Mörner (1619–1643), dotter till landshövdingen i Västerbotten Stellan von Mörner [ 14 ] och Maria von der Grünau .

  6. Gustaf Carlsson Horn af Björneborg (ur. 22 października 1592 w Örbyhus, zm. 10 maja 1657 w Skarze) – hrabia, szwedzki wódz i polityk. Urodził się w fińskiej rodzinie szlacheckiej Hornów z Kankas. W 1625 został członkiem Rady Królewskiej, w 1628 feldmarszałkiem, a w 1652 gubernatorem Inflant. Podczas wojny trzydziestoletniej jako ...

  7. Preludio Nördlingen (1634) El bando protestante, ya minado por fuertes disensiones entre Horn y Sajonia-Weimar, esperaba ganar la batalla a las tropas imperiales, a las que había infravalorado, sin contar, además, con que se había producido la unión con el ejército del hermano del rey de España, el cardenal-infante don Fernando de Austria, arzobispo de Toledo.